Rippert
Tänkte berätta lite om min stjärna.
Rippert är en 13 årig valack, ca 165 hög och lite av den grövre modellen.
Han är storgalopperad och kan bli lite stark när man hoppar, men om man har ett lite starkare bett så hoppar han super. Han är tävlad upp till 130 med förra ägaren och det är mitt mål med honom. Just nu hoppar vi 1 meter och hoppat en 105. På söndag ska vi tävla allsvenskan.
När vi köpte Rippert så försökte han sticka med mig så fort vi skulle galoppera och jag red honom på jaktkandar. Men nu har jag haft honom i ett halvår och kan rida honom på vanligt bett alltid, förutom hoppningen. Jag har även ridit honom på hackamore och det gick super. Rippert är ganska svårriden och kräver mycket av ryttaren. Han gör ingenting gratis.
Hur kom det sig att vi köpte just Rippert?
Vi hade en häst, Sweet Fury, men han hade en gammal skada när vi köpte honom som man inte kunde så då. Men när vi började hoppa lite mer och lite hårdare träning så kom skadan fram... Han blev helt återstäld förutom att han inte fick hoppa mer. Så då sålde vi honom till en tjej i Ängelholm där han går som sällskap och ledar häst till hennes unghäst och har det jätte bra. Det var under Sweet Furys läkningsprocess som Rippert dök upp. Vi hade inga planer på att köpa en annan häst men en dag pratade jag med Catarina, hon vi har Rippert hos nu. Hon berättade att dom hade några kompisar som funderade på att sälja deras häst. Dom hade velat fram och tillbaka i mer än ett år och ville inte sälja honom till vem som helst eftersom dom hade haft honom i 7 år. Vi bestämde oss för att provrida honom och efter första travsteget var jag såld! Jag visste att det var han jag ville ha. Han var helt underbar och jag var helt förälskad.
När jag sedan skulle galoppera stack han med mig två varv men sen fick jag kontoll och allt gick super. Hoppade 125! Jag var fast besluten att det var denna häst jag ville ha och ägarna sa att om dom skulle sälja honom så var det till mig. Vi provred en gång till veckan efter och sen hopptränade jag en gång. Kan ju säga att det gick inte så värst bra.. Men vi hoppade 130 och jag var helt överlycklig. Jag hade hittat min häst!
Vi träffade ägarna helgen efter och diskuterade pris och allt annat runt om kring. Sedan beställde vi veterinärbesiktnings tid och han gick igenom utan anmärkning.
Jag var lyckligast på jorden! Rippert var min, bara min!
I 2 månader hade vi då två hästar på två olika ställen. Rippert stod kvar hos förra ägaren men jag red honom varje dag. Sedan skulle vi då flytta honom till Catarina och det var nog bland det värsta jag varit med om. Gisela, hans förra ägaren, grät och var jätte ledsen och jag kände mig hemsk som tog honom ifrån dom. Men allt blev bra till slut. 
/ Mathilda
